Vikten av ett vackert omslag.

Stärkt av min senaste bokbeställning, vilket alltså var Puffin in bloom-böckerna, bestämde jag mig för att rensa ut i bokhyllorna. Jag fick för mig att jag antagligen aldrig skulle läsa de allt för många kioskSF-pocketböckerna, antagligen inte kommer ta mig igenom Duras samlade verk, antagligen inte behöver varenda Steinbeck jag någonsin hittat fastän jag inte har någon direkt längtan av att läsa något av honom. Och så vidare, ni vet säkert allt för väl vad jag menar.

Men sedan bestämde jag mig faktiskt också för att göra mig av med böcker jag faktiskt vill läsa. Vilka jag med stor sannolikhet också kommer att tycka om när jag faktiskt gör det. Men som jag ändå inte har läst. Och antagligen inte heller kommer läsa. Enbart på grund av att de är så ohemult fula. 

Eller ett annat exempel, jag har någon gång läst Svindlande höjder, och fullkomligt avgudade den. Men hemma har jag haft en ful, plastig och beige utgåva som verkligen inte väcker lusten att läsa om boken. Jane Eyre skulle jag säkert tycka om men bredvid den där beigia Svindlande höjder har en makalöst ful Eyre vilat så den har aldrig blivit läst. Samma med Frankenstein. Och med mängder av andra. 

Så jag gjorde mig av med dem. De kommer inte bli lästa. Inte som de ser ut nu, och även innehållsmässigt ser ut menar jag givetvis. Typsnitt, sättning och papperskänsla på sidorna är minst lika avgörande. 

Hur som helst, tanken är att jag i framtiden skall unna mig utgåvor som jag faktiskt vill läsa istället. Några av de jag drömmer om just nu är dessa:

Hur viktiga är utgåvorna för er när ni bestämmer er för att läsa en bok?