Uppåt väggarna.

Igår gjorde jag något som jag tycker är jätteläskigt. Nämligen gick på anställningsintervju. Det spelar ingen roll hur gärna jag vill ha jobbet eller hur trevliga de säkert är, i förväg är det ändå olidligt. Växlar mellan förnekelse och ångest tills det blivit gjort. Lika obehagligt tycker jag att det är att prata inför folk, till och med att bara presentera sig i en ny skolklass eller dylikt. Dock tar jag ju mig alltid igenom det, tillexempel höll jag ju ganska obehindrat i ett entimmas långt panelsamtal på Seriefestivalen sist. Men ändå. Alltid lika läskigt. Tror dock det gick ganska så bra idag också (hoppashoppashoppas) men oavsett hade jag lovat mig en belöning.

Så jag investerade i Väggen av Marlene Haushofer. Jag hoppas att den kommer vara lika fantastisk som jag föreställer mig. Snygg är den sannerligen i alla fall. Se bara.