Nygamla nyheter

Det har flyttat in lite nya grejer hos mig och Fredde, och jag tänkte att vi kunde ta en titt! När jag säger nya så menar jag nya för mig, inte nyköpta. Mina föräldrar ska flytta och jag har fått ta över lite saker av dem, och så har jag varit nån vända på loppis, det har stickats lite, och sådär. Ni vet hur det är.

Först ut är i alla fall denna mässingsljusstake som jag fick av mamma när jag hjälpte henne packa inför flytten. Fin form! Men lite flammig, så Röda Björn åkte fram!

Den blev så blank och fin! Nu står den på pianot och glänser. Tillsammans med en kruka! Stor som synden, gjord av Karin Björquist i benporslin, och perfekt till min prickbegonia som vuxit sig banans i vinter.

Även krukan fick jag av mamma, samt dessa karaffer och det lilla växthuset. Karafferna kommer väl som bäst komma till sin rätt när en dels får bjuda hem folk ordentligen igen, men också när jag någon gång i livet har ett stort matbord så de kan stå i varsin ändå. Älskar den gröna färgen innerligt i alla fall.

Växthuset började jag odla i direkt, och bara någon dag senare dök små, små basilikablad upp. Peppen på odlingsåret 2021 är monumental.

Och så kom den äntligen. Dagen då Fredriks julklapp blev klar. Alltså. Den har tagit så mycket tid, så mycket liv. Men satan vad nöjd jag är! Nästan inga fel i mönstret heller, då jag nu lärt mig hur man rättar till såna!

Och för ett par veckor sedan hittade jag absolut DRÖMskrivbord på Blocket. Ett gammal Stringtoalettbord, men vem bryr sig om titlar? Värre var det med att bordet, och hyllan och lampan och allt det ljuvliga som ingick, redan var bortlovat till en gubbe som skulle hämta det klockan 18. Ve och fasa. Som jag trackade stackars Blocketannonsören! Men det gav resultat! Dagen därpå vid lunch hade gubben fortfarande inte hämtat borde och jag lovade att komma raka vägen efter jobbet bara jag fick köpa det. Det fick jag. Jag skrotade fram en IKEA-kasse från jobbets förråd och susade iväg. En timma och tre byten senare var jag framme, hyllan var betald och packad i min kasse. Det var förfärligt tungt att åka kommunalt med den hem, men det gick. Sen hjälpte Fredde mig att måtta och vattenpassa och borra upp härligheten, och det är sådan fröjd att ha den. BENEN FÅR PLATS UNDER SKRIVBORDET. En dröm. Det är lådor! Min tidningsdisplay för String som stått i källarn i snart fem år fick äntligen ett hem. Är hundra procent nöjd.

Lampan som hängde med däremot, onöjd med den. Köpte därför en annan modell men som jag tänkte skulle matcha på Tradera. 99kr kostade den och skärmen var så ful, så ful. Fel nyans orange och i limväv. Så förra helgen hade jag tyghelg. Jag rev av all limväv och sandpapprade och grundmålade det som bestod av skärmen. Sen klädde jag om den i en stuvbit Josef Frank-tyg jag hittat på loppis. Ett annat Josef Frank-tyg, som jag istället hittat i mitt grovsoprum, åkte också fram. Tillsammans med Traderaköpta handtag i rotting fick det bli en vårväska. Och sedan började jag sticka ett par vantar för att matcha väskan. Som en ju gör.

Jag slog också till och firade någonting genom att köpa mig en gammal Katja Of Sweden-tröja. Hon är ju främst känd för sina spexiga mönster och designer, så denna är nog en ganska tidig modell, för det mest spexiga med den är knäppningen i halslinningen, som liksom löper runt hela halsen. Tunn, tunn i mjuk ylle och den får mig att känna mig som Kapten Haddock.

Tydligen är lampskärmarnas tid nu, för jag hittade en gammal Carl Malmsten-skärm på loppis för ynka 30 kronor.

Efter att ha mördat en helt annan lampskärm, också från loppis – köpt för just mördarsyftet, så kunde denna lampskärm tillsammans med delarna från mordoffret placeras på foten jag redan hade.

Och vantarna då? Jo, men efter de otroligt krävande raderna av randig resår har jag hunnit komma en ganska lång bit. Förhoppningen är att ha dem färdiga till påsk. Men vi får se hur det går, jag har ju aldrig stickat vantar förr och ska precis ge mig på att minska så att det blir en snygg kant. Huga.

Det var det, allt som är nytt i hemmet och livet för nu.