Tre julkalendrar jag gillar bättre än årets.

I år tyckte jag tyvärr inte alls om julkalender, Jakten på tidskalendern. Jag såg första avsnittet och har sedan inte kunnat ta mig igenom ett helt avsnitt. Jag tycker den bygger på gamla klichéer om att människor i stickade kläder = mobbade, människor i snabbt och svart = mobbare, det känns helt orealistiskt att flera år äldre personer skulle bry sig om att mobba någon så mycket yngre (eller ens veta att den existerar), detta ständiga petande upp på näsan av glasögonen gör mig tokig och det känns så mycket slapstick att inte kunna utveckla en karaktär mer så att en fortfarande inte hittat ett bättre sätt att berätta att någon är nördig, rollerna spelades över och jag är helt enkelt inte alls nöjd. Nu har visserligen halva december redan gått, men här kommer tips på julkalendrar en kan se istället.

Sunes jul, 1991.

Tack och lov har mycket hänt sedan detta, och saker som ”tjejgrej” i julklapp hade inte funkar nu, författarna till serien är något sexistiska i sina andra böcker, även de nyare, men detta är så mycket diskbänksrealism och välformulerad humor. Syskonrelationerna är spot on och bristen av snö lika så. Finns att se här.

Julens hjältar, 1999.

Också en otroligt rolig kalender (spola fram till 07:27 för bevis) om julgransprydnader som hamnar i soprummet. Ett Robinson Cruse-likt drama om hur de försöker överleva och ta sig tillbaka, med Jonas Karlsson som en utomstående Pan-karaktär som kommer in och rubbar cirklar. Finns att se här.

Tomtemaskinen, 1993.

Ika Nord <3 som Findus i denna väladapterade julkalender. Visserligen kom den ordagranna boken ut efter, men en som läst en Petsson-bok tidigare kan tydlig se att estetiken blev lyckat översatt. Findus är såklart asjobbig ibland, men kalendern är också pedagogisk och förklarande kring begreppet jul. Finns att se här.

Och ett bonustips! Vill en alls inte se på julkalendrar så finns istället Popkalendern, som varje dag belyser en svensk popskiva från det gångna året!