Ryggar för poesi.
Precis som Bokskadad och många andra, och om jag inte minns fel började det med en norska?, så vill även jag prova mig på detta med bokryggspoesi. Resultaten är inte så noga, för det var ändå hemskt roligt och ilskan som infinner sig när man tänker på en strålande titel och den, 1, inte heter det man tror den heter (hur det nu går till), 2, orden är böjda i fel form, 3, antagligen aldrig existerat hur övertygad man än är om detta och febrilt googlar eller letar i bokhyllan, är rätt så roande så här i efterhand. Ha överseende med att jag inte är en lyrikmänniska alls. Det var länge sedan jag läste något sådant ens, om vi inte räknar med dödsannonsverser. (Vilket nu vid eftertanke kanske förklarar varför inte en enda av dem kan ses som lycklig?) Nåja, håll till godo!
Den skarpa eggen,
löftet,
en förlorad värld.
Mitt hjärta i din hand.
SOS från törstens hav.
De nakna och de döda,
på spaning efter den tid som flytt.
Jag, robot,
i avgrunden,
ensam mot universum.
Wonderful, wonderful times.
The foolish immortals,
killing yourself to live.
Across the universe,
girlfriend in a coma.
När allt förändrades,
smärtan, romträsket.
Låt den räta komma in, när änglar dör.
Burna av en annan vind, stjärnstoft.
Den döda älskarinnan.
New world,
brave new love.
Other voices, other rooms.
My name is memory.
Marked, filth.
Brave new world.
The railway children,
the walking dead.
Trainspottning, betrayed,
now, and forever.