Recept från hemmets hjärta.
Titel: Nigellas Kök, recept från hemmets hjärta
Författare: Nigella Lawson
Förlag: Modernista
Sidantal: 285
Utgivningsår: 2011
Recensions-ex: Ja
Betyg: 4/5
Titel: Nigellas Kök, fler recept från hemmets hjärta
Författare: Nigella Lawson
Förlag: Modernista
Sidantal: 283
Utgivningsår: 2012
Recensions-ex: Ja
Betyg: 4/5
Nigellas kök är en praktisk och engagerande kokbok med riktig må-bra-mat för dig som tycker om att laga mat eller bara äta gott. Hemtrevliga men alltid förföriska recept, nostalgiska men med moderna vinklingar – vare sig det handlar om lätt exotiska snabbrecept för vardagsjäktet, mer makligt långsamma rätter till helgen eller oemotståndliga bakverk och efterrätter.
Förutom en samling nya aptitretande recept – från Chiligryta med mozzarella till Lamm med rosmarin och portvin, från Pasta alla genovese till Choklad- och limepaj – radar Nigella upp sina måsten vad gäller köksutrustning och magiska standby-ingredienser (och, lika viktigt, vad man faktiskt inte behöver). En rad köksbryderier reds ut: Vad kan man laga för middag åt barnen i veckorna? Hur svänger man ihop en måltid åt vänner på ett par ögonblick? Vad kan man bjuda gäster på i mat- och drinkväg om man inte vill laga en hel middag?
Nu skall jag pröva på något helt nytt. Att recensera en kokbok. Nog för att jag läst en hel del kokböcker i hela mitt liv, och bakat eller lagat otaliga saker därifrån, och vet mycket väl vilka mina favoriter är. Det blir ändå en helt annan sak när man skall recensera en, speciellt när det är för en bokblogg. Är det texten som skall värderas eller recepten? Hur gott det smakade eller hur fatalt jag misslyckades? Är det instruktionernas svårighetsgrad som skall ifrågasättas? Jag vet inte, inte alls. Så jag gör som jag brukar och går på känsla.
Jag älskar Nigella. Hon är kulminationen av härligt lat huslighet och comfort food för mig. Även om våra smaklökar många gånger går delade vägar kan jag inte låta bli att smittas av hennes passion för det hon lagar. När jag läser hennes recept om tillexempel musslor, något som jag aldrig skulle stoppa i min mun, kan jag inte annat än vilja ställa till med fest och bjuda alla i hela världen på sagda musslor. Känna mig som Magica De Hex och slänga örter efter örter i en stor kokande gryta och röra medan jag mumlar förtrollningar.
För det finns verkligen något magiskt över Nigellas kokböcker. De lyckas vara så befriade från krav på att allt skall vara perfekt och med rugande löften om att det alltid går att lösa ändå. Jag har tidigare bara läst ett fåtal av Nigellas kokböcker, men en extra glad överraskning med just dessa två var först och främst att hon går igenom vad ett kök behöver. Och vad det inte behöver, för att fungera. Och hon ger otroligt underhållande anledningar till varför, alla maskiner hon köpt hem som sedan bara blivit stående och samlat dam, inte alls hjälpt henne att spara den tid hon hade hoppats. Dessutom innehåller de flesta recepten även tillvägagångssätt för hur man bäst förvarar det som blivit över av rätten, skall den frysas eller kylas in och hur länge den i så fall håller. Alla receptböcker borde vara så förutseende tycker jag.
Jag tänker inte ens låtsas att jag har hunnit prova alla underbara recept i dessa ljuvliga böcker, för det vore en omöjlighet. Men jag har läst dem alla, och Nigellas underbara texter innan varje recept som förklarar receptet, eller dess tillkomst eller en särskilt lyckad gång hon bjöd på det. Och det bara osar av trygghet att befinna sig i Nigellas kök. Speciellt när man har sin mamma 70 mil bort och man inte kan vara i hennes kök, då är Nigellas ett ypperligt substitut. Detta är den fantastiska typen av kokböcker, ungefär som jag alltid tyckt för Anna Bergenströms böcker, som alltid kommer stå sig. De blir aldrig omoderna och jag kommer plocka fram dessa återkommande resten av mitt liv.