Novellerna som får hjärtat att banka.

Eftersom årets Nobelpristagare främst skriver noveller så pratas det en del om denna form just nu. Själv har jag inte läst något av Alice Munro, men jag tänkte ändå prata lite om mina favoritnovellsamlingar.

Först ut har vi Det osynliga barnet av Tove Jansson. Det jag älskar mest med denna samling är att man får utforska dalen ur andras perspektiv, inte bara muminfamiljens. Sådana som annars bara är i periferin, om ens det, får plötsligt kliva fram och berätta sin historia. Visserligen finns familjen där, i ett par historier men det är inte de noveller som är bäst tycker jag. Filifjonkans dödsrädsla i ’Filifjonkan som trodde på katastrofer’, och den underbara novellen ’Hemulen som älskade tystnad’ är mina absoluta favoriter.

Sedan kommer Tage Danielssons Sagor för barn över 18 år, som är fullständigt genialisk och en av de roligaste böckerna jag vet. I vissa av utgåvorna finns ’Sagan om Karl-Bertils Jonssons julafton’ med men den var inte med från början. Första gången jag kom över denna var när vi var på klassresa i högstadiet och min lärare läste högt ur Paket där de flesta av Tages genialiteter är med, och han läste Sagan om Romeo och Julia högt med röster. Dock är ’Sagan om busschaffören som tänkte va fan’ min stora favorit här, som inte kan läsas för många gånger. Helst skulle jag vilja se även den gjord som film av Per Åhlin. Men även ’Sagan om Jonne och Nicke’ är fantastisk. Och att boken tillägnas kungen.