Men när du var med mig, musiken tystnade aldrig.

Jag har inte haft tid att blogga på två dagar, helt katastrofalt. Jag pluggar och pluggar för jag har tenta på onsdag. Dagen efter min födelsedag, som ett slag i magen. Men jag lyssnar på Håkan Hellström. Och det är fantastiskt. Denna låt, Du är snart där, är otrolig. Höjningen runt 0.56 är oslagbar. Och det får mig att bara vilja läsa om kärlek resten av livet. Och ge upp allting och rymma till Brasilien och bara dricka billig öl och hångla hela dagarna. Men så länge får jag nöja mig med att länga till sommaren istället.

Det går inte att komma ifrån att ingen skriver texter som Håkan.

Vad är det som krävs för att stanna kvar

som inte är säker men aldrig tivlar

som inte har nån storlek alls

inte har någon genans

Som får en att ropa till ballkongen ”Kom ner!”

får prästens dotter att rymma med en knarkare

Som får en att säga i natten ”Jag behöver nåt starkare”

Jag skall blogga om något mer bokrelaterat senare. Men just nu är det bara Håkan och vetenskapsteorier som gäller, och då kände jag att Håkan kanske var en aningen mer spännande.