”Mamma vände sig om. Hon trodde ingen såg.”
Dags för nästa par Augustnominerade böcker. Denna gång är det Oj, en polis av Eva Lindström och Åka buss av Henrik Wallnäs och Matilda Ruta som gäller.
Oj, en polis är Eva Lindströms tolfte nominering till Augustpriset, hon har därmed nästan dubbelt så många nomineringar som den som har näst flest nomineringar, nämligen Anna Höglund med sju. Oj, en polis handlar om två personer i matroskostymer som träffar en pilot.
Som vanligt med Lindströms böcker är de lite kluriga, lite knepiga, med korta nedkokta texter och stora miljöer. En vet aldrig riktigt vart handlingen ska ta vägen. Denna gång var boken särskilt öppen för egna tolkningar med sina öppna miljöer, eller som Augustnomineringen formulerar det; ”I de enfärgade bakgrundsfälten finns en ödslighet som öppnar för fantasin. Inom lekens ramar blir allt möjligt.” Ett uppfriskande exempel att ha redo när folk menar att böcker för barn kräver en sensmoral eller att de är förutsägbara. Oj, en polis kan med fördel läsas om flertalet gånger och varje gång öppna för nya tolkningar och insikter.
Nästa bok är ett bilderbokssamarbete mellan debutanten Henrik Wallnäs som har skrivit text, och den tidigare bilderbokskaparen Matilda Ruta, som här har illustrerat. Jag har tidigare älskat Matilda Rutas böcker om Ninna, där hon har spännande persongallerier och bryter normer sida upp och sida ner. I detta fall är det otroligt intressant att se hur Ruta leder läsaren i genom berättelsen genom att belysa det allra viktigaste med färg medan större delen av illustrationerna är i dov gråblå skala. Åka buss handlar om ett barn och en mamma som tvingas sätta sig på en buss för att lämna landet som är kantat av krig och katastrofer. Kvar tvingas pappa och farmor stanna. Resan är, som de flesta flykter, på inget vis lätt, och den går på så väl vatten som land.
Kvar i hemlandet är farmor och pappa, pappa som lagar hål och längtar efter sin familj. För en vuxen läsare är boken hjärtskärande, inte så mycket att den explicit är hemsk i ord och bild, den bäddar fint in det hemska i poetiska formuleringar och mjukakattmänniskor, men för en vuxen är det lätt att läsa in verkligheten i den. Att läsa tillsammans med ett barn och sedan diskutera på en nivå som just det barnet klarar av tror jag däremot är lätt att anpassa. Och att det äntligen finns en så pass konstnärligt upphöjd bok, i stället för hyperrealistisk, för barn med liknande erfarenheter att känna igen sig i känns minst sagt på tiden.
Här kan en lyssna på en poddinpelning från nomineringskvällen där Henrik Wallnäs berättar om varifrån han fick idén, och Matilda Ruta förklarar varför hon ritar katter istället för människor.
Böckerna är mottagna från förlagen med anledning av att jag är Augustambassadör 2016, åsikterna är dock, som alltid, mina egna. Förlagen i fråga är Alfabeta och Natur&Kultur.
#augustpriset16 #henrikwallnäs #matildaruta #augustambassadör16 #evalindström