Maj 2018: skållande hetta, vintagefynd, jazz och födelsedagar.

Jag är fortfarande i Spanien, men nu är det just efter lunch och jag har lagt mig med en kopp kaffe för siesta. Dock tänkte jag inte sova pga inte trött, men däremot tänkte jag visa hur maj såg ut för mig. Maj 2018 var ju varmaste månade sedan 1800-talet någon gång, och om vi bortser från hur mycket miljöfördärv vi hållit på med för att få det så, så var månaden ändå himla fin. Jordens bildkavalkad kommer här, håll till godo!

Vi börjar dock i april, men nästan vid tolvslaget. Det var valborg och det var konungens födelsedag. Jag och femton kompisar och mamma och pappa åkte till svenska punkens näste – Rågsved. På krogen där var det kareoke och vi drack öl med handtag. Ann fick dansa på bordet när hon sjöng och det hela var en mycket lyckad kväll, tio poäng!

Dagen därpå var det upp i ottan! Jag åt avokadomackor med saltstekt broccoli på mina bästa tallrikar. Änglar med bröst förgyller varje frukost.

Sedan gjorde jag mig i ordning för kamp och DJ-gig. Jag sjöng upp till min bästa proggskiva. Lasse Tennanders Längst där inne är himlen ändå röd har följt mig genom fem lägenheter och decenniers första maj. Detta år spelade jag med resten av Toppar&Dalar på Feministiskt initiativs flak när demon gick genom stan.

Två dagar senare fyllde jag år! Så här ser en nyvaken 29-åring ut! Jag gav mig själv kaffe på sängen och hissade bordsflaggan.

I present av mamma och pappa fick jag en helt perfekt byrå. Tidigare har jag använt mig av sådana där nästan skokartonger, men större och hårdare i mönstrad papp från 60-talet, omöjliga i längden då de var staplade på varandra. Nu däremot, ordning och reda bland trosor och kalasbyxor.

Sedan blev det helg! Jag hade sovit med flätor och gjorde mig fin i ny byxdräkt för skulle fira min födelsedag med kompisar.

Jag hade bestämt att jag ville ha falafel och billig öl. Så vi började här. På Burgerian och i kassen bär Amanda min födelsedagspresent!!!

Sedan gick vi till No name bar och drack öl i handtag för 29 kr stycket. Fler och fler kompisar kom och vi fick ta över mer bord och alla stolar. GullIda var såklart där, tillexempel. I år har vi känt varandra i 22 år. Stort.

Körsbärsträden stod ju såklart i blom i maj också. Jag glömde fota dagtid, men här ser det nästan ut som att det blommar i Narnia, så det är okej.

På söndagen kom Bim hem till mig. Vi åt på balkongen och sedan tog vi våra rejsercyklar. Vi åkta till Hornstulls marknad och letade fynd, men hittade bara Simon. Han är ju iofs fin som snus. Bim och Simon är för övrigt ihop. Simon har jag känt i tio år och när Simon blev ihop med henne var jag livets fangirl, då hon ganska nyss hade gett ut sin GENIALA serieroman då.

Nu är jag även fangirl för att hon är så himla vettig, snäll och bra. Samt är så här sjukt gullig bland tulpaner.

Efter gemenskapen var över tog jag tag i projekt plantera-på-balkongen. Jag satte tillexempel fyra jordgubbsplantor i en stor kruka. Och tog kafferast.

Men även smultron, rädisa, tomat, mynta, solros, persilja och selleri har jag nu planterat ut. Under planterandet lyssnade jag på min födelsedagspresent från en hel massa kompisar. Drömmarnas skiva. The Magnetic Fields 69 love songs fördelat på sex stycken 10″s-vinyler. Så omtänksamt och fint att få efter flera års önsk.

En annan dag var jag visst på jobbet. Med flätor och Mari Törnqvist-böcker.

Innan jag cyklade hem i rasande fart, satte en deg på jäsning och lade spett i marinad medan jag själv fick vara i solen.

Jag skulle nämligen ha grillgäster. Tillexempel Annika och hennes särbo Svante. Det var roligare än vad Annika ser ut att ha det.

Dagen därpå bestämde jag mig för att inviga min nya baddräkt på balkongen. Trots hosta. Det visade sig vara förödande.

Resten av den helgen låg jag nämligen inne, sjuk i feber och missade allt kul. När andra var och dansade och skickade rajraj-stories så kollade jag ut genom fönstret, tittade på fåglar, och led.

När helgen började lida mot sitt slut tog jag mig dock ut i solnedgången en litenliten stund.

Jag cyklade och köpte medicin. Och äntligen blev det lite lättare att leva.

Jag firade med glass i sängen till RuPaul’s Drag Race.

Blev närmare vän med jordgubbsplantorna, som blomstrade medan jag hostade.

Men efter fyra dagars feber och förfall blev jag frisk. Jag hittade drömmarnas cykel utanför mataffären. Låda fram men stabil nog att inte välta, rejäl krokodilplinga och så en söt hund i fram. Ska skaffa.

En kväll cyklade jag till Riddarholmen. Träffade Ann, som var cavaansavarig, Amanda och Kajsa. Vi satt vid Evert Taube-statyn, åt falafel och drack bubblor medan båtar tutade förbi.

Sen gick vi till Stampen där Mirjam och Karoline redan var. Kolla solig Karro! Hon skulle sjunga jazz och vi var en hel bunt som kommit dit.

Så bra hon var! Och bandet med, Dr Pam with friends. Samt den apsnygga Hans Arnold-muralen.

Emellan setten fick vi dricka öl på kullerstenar med stjärnan.

Den 16:e, eller kanske 17:e?, tog jag på mig min nya Hawaiiskjorta och fodrad jacka, för det var lite kallt. Här kände jag mig som en 80-tals kille som kanske hette Tommy och hade bra moppe. Jag åkte till Stureplan i alla fall. För konstigt nog huserar Obaren ofta de mest fantastiska spelningar. Som denna kväll; Johan Airijoki sjöng norrländsk blues så hjärtat brast.

En vardag ställde jag, Karoline och Karin in alla måsten. Vi ville hellre vara tillsammans, tycka om varandra, dricka öl och prata relationer. Så rimligt beslut!

Sedan blev det kväll, och eftersom vardagen var en fredag så kunde vi fortsätta gemenskapen. Vi träffade upp Mirjam och Karolines bandkompiasr och sen körde vi en riktig långkväll. Först uteservering i Vasastan, sedan Lönnkrogen med jazz till stängning, raka vägen till Geronimo’s FGT för kareoke till stängning och sedan gick vi till Sjätte tunnan och satt där tills de med stängde. Sedan hade vi fått nog tillslut.

Dagen därpå gick jag upp tidigt och plockade upp mamma. Det var stor loppis i Bagarmossen och jag hade lovat att vi skulle dit. Vilket var tur för jag fyndade som synes en hel del. Bäst fynd tyckte jag de psykadeliska byxorna var. Jättevida nertill, det tycker jag är glatt.

Jag tog på mig dem, gjorde mig fin och sen vilade jag lite, det hade ju blivit en sen kväll. Men sen tog jag mig i kragen och cyklade iväg med mina vinyler. Vi hade DJ-gig på Mosebacke den kvällen, mycket dans blev det. En panghelg ända tills min cykel Doris och alla skivor välte över mig när jag drog dem upp för klippan på vägen hem. Låg och sprattlade under kilo efter kilo av vinyler på trottoarkanten, och blåmärket lyser fortfarande starkt och blått, stort som en knuten näve på höften.

Men jag är ändå vid gott mod. På loppisen hittade jag nämligen denna fina ”Nej! Till en borgerlig regering”-pin också. Bästa femman jag spenderat i år.

Det blev vardag igen och efter jobb, cykel och middag skulle jag ut igen. Broöppningen var dock i vägen, den struntade i att jag hade bråttom.

Men till slut var jag här. På Snottys uteservering och hade det ungefär så härligt en kan ha det. Med kall öl, solsken, The Cure-underlägg och kortlek.

Gulligt sällskap hade jag i Simon och Filip också. Vi spelade Chicago och Finns i sjön, och hälsade på hundar tills solen gick ner.

På Junibacken-jobbet har jag försökt lyfta fram böcker för äldre läsare. Sådana som kanske inte är besökare själva. Så jag gjorde en hylla speciellt för dem, så att deras vuxna kunde köpa med något fint hem till dem. Vi kanske tar en paus och tittar på vad jag valde ut?

Först:

Frances-serien del 1 till 3 av Joanna Hellgren, tecknad i tunn blyerts handlar denna grafiska roman-serie Frances som får flytta till faster Ada när pappa dör. Vi håller på med en viktig grej av Sara Hansson handlar om sent 90-tal, att växa upp och om vänskap. Jane, räven och jag av Fanny Britt och Isabelle Arsenault handlar om Helén som numer är mobbad och utfryst och som försöker finna sig i detta nya, med stöd av Charlotte Brontë.

En bunt sommarpockets kändes också viktigt så då valde jag Lögnernas träd av Frances Harding som är en viktoriansk mystisk roman om Faith och ett magiskt träd, Förr eller senare exploderar jag av John Green var jag visserligen inte helt förtjust i själv, men så ofantligt många har älskat denna historia om cancersjuka ungdomar att den förtjänade en plats ändå. Sedan valde jag del två i Hungerspelstrilogin; Fatta eld av Suzanne Collins, helt enkelt pga ettan var slut i pocket, hur som, fantastisk dystopi om realityshow som slutar när bara en står levande kvar, om någon missat. Odinsbarn av Siri Pettersen däremot, är första delen i en trilogi som utspelar sig i nordiska mytologin. Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt utspelar sig på slutet av 80-talet, när Junes morbror dött i aids och hon närmar sig hans vän Toby för att få veta mer om livet farbrorn levde. (M)ornitologen av Johanna Thydell handlar om Moa vars mamma aldrig varit närvarande, men som nu 14 år senare plötsligt vill ha kontakt. Ursula Le Guins Trollkarlen från Övärlden är både normbrytande och ögonöppnande, och lägger grunden till en helt fantastisk fantasyvärld. Det handlar om dig är Sandra Beijers debutroman som handlar om kärlek, tonnårsliv, Stockholmsnätter och uppbrott. Katarina Von Bredows Expert på att rodna handlar om att flytta ifrån sitt sammanhang mitt i tonåren pga ens förälder skaffat ny partner och att kanske bli kär i sin nya styvbror.

Sedan:

Lite mer serier skadar ju aldrig, så därför tog jag även Tre feministiska sagor av Lilian Bäckman som helt enkelt återberättat klassiker. Hanna Gustavsson har gjort två fantastiska böcker; Iggy 4-ever och Nattbarn, om tidig tonår, jobbiga killar i klassen, nazism och att försöka hitta hem. Tydligen slutsålda på internet så rusa till Junis ifall habegär uppstår! En av mina allra favoriter i gränslandet mellan grafisk roman och bilderbok för äldre läsare är Anna Höglunds Om detta talar man endast med kaniner, alla som någonsin varit eller är ett emo med stjärnor under ögonen skulle behöva ha denna som sin bibel.

Ett par faktaböcker kändes också viktigt så jag valde kokboken Mera vego av Lisa Bjärbo och Sara Ask, Sex med mera av Sandra Dahlén som egentligen borde vara kurslitteratur på mellan- och högstadier, I mitt namn: en bok om att vara trans med Moa-Lina Olbers Croall som redaktör, en otroligt viktig bok ”för ungdomar som funderar över sin könsidentitet, men den riktar sig också till dem som befinner sig runt en transperson, till exempel skolpersonal, vänner och familj”. Och sist men inte minst Ta makten: för att det funkar av Leone Milton och Marie Tomicic, om hur en kan göra för att må bra, eller i alla fall bättre – att det är svårt att vara tonåring är ju knappast en hemlis.

Och så lite mer romaner. Två av Ann-Helén Laestradius, dels Ingen annan är som du om Agnes som åker på samiskt sommarläger för att hitta kärleken, och hennes Augustvinnande Tio över ett om flytten av staden Kiruna och hur en förändras när ens hemvyer inte längre existerar. Otopia av Per Nilsson, som alltid alltid har skrivit bra och viktiga ungdomsromaner, denna ett försök till att vara en utopi, utopier är mer dömda att misslyckas som världar än dystopier så utgångspunkten är spännande bara där. Johanna Nilsson har också skrivit viktiga böcker så länge jag kan minnas, och hennes Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med, är, som hörs av titeln, inget undantag. Nicola Yoon skrev en av de senaste årens mest hypeade debuter med Ingenting och allting som handlar om en kroniskt sjuk tjej som bor i en bubbla då hon inte har något immunförsvar, som blir kär i grannpojken. Vakuum av Mia Öström handlar om just vakuumet som uppstod när Jonnas storebror tog sitt liv, När hundarna kommer av Jessica Schiefauer är en kärlekshistoria med mycket mörker och död, som fick Augustpriset. Och så allra sista boken, Percy Jackson – Född till hjälte av Rick Riodian handlar om halvguden Percy Jackson, som en Harry Potter-serie men med grund i grekisk mytologi.

Vet inte hur det gick till, men plötsligt var det fredag igen! Var det extra många fredagar i maj kanske? Hur som, Toppar&Dalar hade spelning på Hasselbacken i samband med Mando Diaos spelning på Grönan. Innan jobb på Junibacken slirade jag runt hemma i denna tröja. Jag köpte den på min första festival. Peace&Love i Borlänge och det måste ha varit 2004. Jag var 15 och det var så förbannat fint. Snart har jag alltså ägt denna tröja mer än halva mitt liv. Gammal kärlek rostar aldrig och så vidare.

Efter jobbet cyklade jag alltså hit och mötte upp Amanda och Annika. Mycket pampig grind. Eller port kanske? Fin färg oavsett.

Vi fyllde dansgolvet med så mycket dans och indiehits att vi fick en hel madonna med öl för gott uppförande. Mando Diao-Björn blev extra glad och dansig när jag spelade Kjell Höglund. Dog lite, även om Gustaf alltid var min favorit och Ida och jag grät på bussen till gymnasiet när han hade gift sig …

Nästa morgon, upp tidigt, varmt som kriget. Stökigt hemma. Struntade i det. Tog på mig en frottéklänning och gick på loppis med mamma istället.

Fick en liten förbannelse av några pyramider så hittade inte så mycket fynd. Men en Flaming sideburns-tischa för en tjuga är alltid värt det.

Jaha, nu är vi framme i förra veckan. En dag när jag frilansade hemifrån bestämde jag mig för utelunch. Köpte vegansk låda från Re:Orient och satte mig på Nytorgsparkens konstgräs och läste mellanålders skräckis; Systrarna av Silverdalen av Pascale Valin Johansson. Har kommit ungefär halvvägs men lämnade hemma, hittills mysigt men lite lite platt.

I torsdags satt jag där igen. I den minsta strimman ljus. Jag hade cyklat dit direkt efter jobbet och väntade in sällis. Började läsa Sjöhästar men hann bara en sida innan sällskap kom.

Det var nämligen sista torsdagen i månaden, vilket är söderdagen. Då har butikerna kring Nytorget öppet längre. Vi gick till Pop och jag köpte en gul t-shirt.

Med mig hade jag alltså dessa gulliga, som dessutom matchade. Efter Pop gick vi till Söders Hjärta där Stockholm Soul Weekend började samma kväll.

Det var den maj, finast på flera år tror jag.