Lewis Carroll födelsedag!
Så har vi kommit till nästa födelsedagsbarn att fira! Denna gång en verklig favorit, och också en man vars författarskap har blivit ihågkommet på grund av endast två verk. Jag pratar om Lewis Carroll, eller Charles Dodgeson som han egentligen hette, som föddes den 27 januari 1832. Carroll skulle komma att skriva en av de mest avgörande nonsensromanerna genom tiderna, Alice i Underlandet och dess uppföljare Alice i Spegellandet. Böcker som ständigt finner nya läsare, adapteras om, illustreras om eller inspirerar nya kreaktörer till egna verk. 2015 firade verket 150 år och till jubileumet gav Puffin Books ut en ny utgåva av Alice i Underlandet illustrerad av Anna Bond, skapare och designer för det mycket fina företaget Rifle Paper co. På svenska har vi i år att se fram emot ett nytryck av utgåvan från 1966 med Tove Janssons fantastiska illustrationer, en utgåva som alltså firar 50 år i år.
Lewis Carroll hittade på historien om Alice under en båttur nedför Themsen tillsammans med systrarna Liddell, varav en av dem hette Alice, och skall ha varit inspiration till boken. Den första utgåvan av boken blev därefter en handtextad kopia som Carroll själv både textade och illustrerade, att ge till just Alice Liddell. Behovet av personbeskrivningar i detta stadie är företåeligen överflödiga. Ett antal år senare skulle boken dock publiceras för komerciellt bruk och illustratören Sir John Tenniel blev den första att få uppdraget. Carroll och Tenniel jobbade nära och Carroll hade stor påverkan på hur illustrationerna och Alice skulle se ut, och även där blev därför personbeskrivningar överflödiga i ord.
En annan viktig aspekt att ta in, som till viss del görs tydligt på ett väldigt pedagogiskt sätt i boken Alice i verkligheten av Inga-Karin Eriksson och Christina Björk, var att det fanns inte hur många sätt som helst en Alice kunde se ut på i det Viktorianska England. Till och med kjolslängden bestämdes av ens ålder. Och det ska ha varit rent ovanligt att Lorina Hanna Liddell valde att klippa sina döttrar i page. Märk dock att Alice i verkligheten hade mörkt hår med lugg, medan även de tidigaste illustrationerna återger en blond och långhårig Alice. Kanske beror det på att detta dock var normen och det eftersträvade idealet. Barn vid denna tid uppfattades som rena och oskyldiga och att illustrera dem på ett vis som en tyckte förstärkte den upplevelsen var inte ovanligt.
Alice som karaktär är däremot inte varken särskilt oskyldig eller angelic, hon har en komplex personlighet som inte nödvändigtvis står under rådande ideal. Hela handlingen beror ju på att hon somnar under en högläsning av en bok utan tal och bilder, något som skulle kunna ses som otrevligt och ouppfostrat även idag.
Sedan 1865 har böckerna om Alice illustrerats om åtminstone 70 gånger. Ungefär en gång vartannat år alltså. Vad som driver en illustratör att illustrera om ett så betydande och välkänt verk även i vår tid skulle jag tro vore att få ge verket sin egna personliga prägel. Ruska om trädet. Bygga nya broar. Och så vidare. För som sagt, det finns ingen textuell beskrivning av Alices uppenbarelse i boken. Heller inte på detaljnivå om miljöerna. Och vi lever inte längre i ett Viktorianskt England, med dess normer och preferenser att ta hänsyn till. En illustratör har således väldigt fria händer.
Detta är dock vad jag sett vid en närmare granskning av Alice-illustrationerna. Mellan 1865 fram till 1951 så ser Alice ganska annorlunda ut från illustratör till illustratör. Snarare har de influerats av sin samtid än de första illustrationerna av Alice, men hon är genomgående vit, har så gott som alltid långt hår, ständigt iklädd klänning eller åtminstone kjol (kom ihåg att allt vi vet om hennes klädsel är förklädesfickan), och nästintill ständigt ljust hår. Väldigt många väljer dock att bortse från det förkroppsligande av Alice som texten erbjuder – förklädesfickan – och lika ofta som med avbildas hon utan förkläde, om inte oftare.
Två illustratörer från denna tidpunkt är Philip Gough och Leonard Weisgard, vars böcker båda kom ut 1949. Gough gjorde något drastiskt och valde att illustrera boken i rokokostil, vilket för tankarna till Marie Antoinettes samtid snarare än varken texten eller Goughs egen tid. Weisgard istället gör en otroligt modern tolkning som till sitt utförande inte alls liknar någon av sina föregångare. Bådas verk har dock blonda, vita Alicear.
1951 kommer Disneys filmatisering av Alice i technicolor. Vit, blond och i blå klänning. Och det är väl också därifrån vi ser alla popkulturella efterapningar nu för tiden, med bland annat maskeradutklädnader som bygger på filmatiseringen. Men sedan dess har både Tove Jansson och Salvador Dali tagit sig an texten, hennes karga, avskalade miljöer med en mättad färgpalett och hans surrealistiska färgskrik. 2009 kom en utgåva av John Vernon Lord där Alice inte är med på en enda illustration utan samtliga är sedda ur hennes tänkta perspektiv.
Rober Ingpen gjorde en väldigt uppskattad utgåva 2009, och Anna Bonds 150-års utgåva från förra året har redan fått mycket ros. Bådas Alice är vit, blond och klädda i varsin blå klänning. Av ett 70-tal illustratörer, där jag utgår från att mörkertalet är stort, har jag inte lyckats hitta en enda Alice som inte har ett västerländskt utseende, inte en enda som bär byxor, inte en enda som representerar ett modernt, nutida barn.
I Underlandet kan katter prata och bebisar förvandlas till grisar, dronter har återuppstått och larver röker vattenpipa. Det finns pornografiska tolkningar av Alice i Underlandet, pop-up böcker, musikaler, filmer som utspelar sig i Alice 20års ålder, rockband har skrivit låtar om henne, allt verkar möjligt med Alice som utgångspunkt. Men att ge Alice en annan hudton, ett hår som inte tar två sekunder att kamma, eller att bara ge henne ett par byxor tycks fullständigt omöjligt. Trots att det också går hur bra som helst att exkludera ett förkläde som återkommande är närvarande i texten – var lägger Alice sina svampar när vissa barbariska illustratörer dragit fram?
#Aliceinwonderland #lewiscarroll #salvadordali #betterblogging #annabond #brithday #riflepaper #aliceiunderlandet