”Länge, länge, många dagar och många nätter låg Mina kvar under bordet.”

För ett par veckor sedan kom Anna Höglund till Junibackens bokhandel för högläsning och signering, och som ni förstår bultade fangirlhjärtat hårt. I stressen på morgonen hade jag dock glömt ta med mig något ex av mina favoritböcker av henne hemma, så jag såg mig om i bokhandeln efter en jag inte hade.

Bland de många titlarna fann jag en liten, liten bok jag inte läst förut, Mina och Kåge, en återutgivning från början av året av en titel som kom redan 1995, och hon signerade den till mig från Anna och Mina. Bara någon timma tidigare hade jag läst boken för första gången, och ärligt talat – blivit fullständigt drabbad.

Boken, som är en liten bilderbok men med fler sidor än brukligt (64 närmare bestämt), handlar om de två björnarna Mina och Kåge. De bor ihop och gissningsvis har de en romantisk relation.

Mitt i allt och från ingenstans, och utan att rådfråga sin sambo, deklarerar dock Kåge att han ska dra. Se sig om i världen och träffa andra björnar. Observera de olika minspelen i illustration.

Mina blir såklart förtvivlad, både över att inte bli rådfrågad, medbjuden och sedan övergiven. Och när hon ber att få följa med säger Kåge nej utan spår av empati.

Och ångesten och mörkret fullständigt sköljer över Mina. För att ens överleva vistas hon en lång, lång tid under köksbordet.

Och då detta är enbart de första uppslagen finns det mycket kvar att läsa häri, om Minas utveckling och styrka. Boken är ålderskategoriserad för 3-6, men detta är helt klart en bok för den vuxne läsaren med, eller kanske särskilt. Det är en fullständigt fantastisk bilderbok, rik och detaljerad, med ett poetiskt språk och illustrationer med subtila hintar till läsaren. En bok om svårigheterna med relationer och med mängder att känna igen sig i, och fullständigt tidlös.

Mina och Kåge är den första i en serie av fem om Mina och jag hoppas innerligt att Alfabeta fortsätter återutge övriga titlar.