Kaniner, katter och coryphodoner – nutida och dåtida djur i överflöd!

Denna barnboksonsdag tänkte jag att vi skulle göra en djupdykning i något så härligt som djurböcker, oavsett vilket favoritdjur en har så kommer en få ut något av dessa fem fina böcker, det är jag säker på!

För ett tag sedan kom Modernista ut med tre klassiker i verklig lyxförpackning. Beatrix Potters Sagan om Pelle Kanin, Sagan om skräddaren, katten och mössen och Sagan om Kurre Ekorre. Tanken är att de under åren som kommer ska fortsätta ge ut hennes böcker, och formatet de valt känns nära originalet och otroligt härligt. Det är små böcker, med många sidor, fina omslag och lyxig känsla i papperet, böcker en vill samla på helt klart. Beatrix Potters böcker handlar, så vitt jag vet, alltid om djur. Den första boken Potter skrev och illustrerade var Sagan om Pelle Kanin som kom ut första gången 1902. En kanske tror att böcker från denna tid ska vara väna och sedesamma med lydiga barn, men icke. Pelle Kanin väljer att göra precis tvärtemot det hans mamma varnar honom för; nämligen att gå till herr Karlsson går, TROTS att vi redan på sida åtta får reda på att herr Karlsson gjort pudding av hans pappa. Men Pelle vill dit, han vill äta rädisor och persilja. Givetvis blir han påkommen och det blir sedan ett riktigt drama för att hitta ut igen. Kurre Ekorre är lika osympatisk han. Medan de andra ekorrarna offrar feta möss och mullvadar till ugglan Gamla Herr Brun, så dansar Kurre runt och ställer gåtor ingen bryr sig om. När de andra plockar mat till vintern leker han kula med galläpplen. Som läsare vet vi ju att en inte ska väcka den björn som sover, eller i detta fall; kittla den sura gamla ugglan med brännässlor, så väntan på att ugglan ska snapa blir mer intensiv för varje blad. Sagan om skräddaren, katten och mössen är en saga som jag läst mängder av gånger, men i en riktigt stor utgåva, som var en bokvariant av den tecknade filmen. Alltså, bok av Potter blir till animerad film, animerad films stillbilder blir till bok, cray, ja. Så detta var första gången jag läste historien med Potters egna illustrationer, och de är, som i samtliga av böckerna, fantastiska. Detaljrika akvareller med stor färgrikedom. Bilderna är realistiska och djuren anatomiskt korrekta, det blir såklart extra magiskt när djuren bär kläder, och detta också märks av den verkliga människovärlden. Herr Karlsson gör en fågelskrämma av Pelles rock och skor, så den potentiella fantasivärlden förhöjs till verklighet och kan inte förklaras bort som drömmar eller hitte-på. Illustrationen av när ekorrarna bär den döda mullvaden som offer till ugglan i Sagan om Kurre Ekorre är både morbid och fylld av humor, en både ryser och myser inombords. En scen som för övrigt får mig att tänka på Elsa Beskows bilderbok Tomtebobarnen, som kom ut bara en handfull år senare, och där Tomtebobarnen ger den nyss dödade huggormen till farbror Igelkott.

Ingen kan väl ha missat stjärnskottet Maja Säfströms fantastiska instagram @majasbok? Skulle ni mot all förmodan ha gjort det så kan jag berätta att där finns, förutom 143 000 följare, alla djur en kan tänka sig. Och en hel massa söta, sura katter. Instagramkontot ledde till att Säfström förra året utkom med boken Fantastiska fakta om djur på Natur & Kultur. Stilistiskt är illustrationerna nästan så långt ifrån Beatrix Potters en kan tänka sig, här är svartvita sidor med ett par djur per uppslag, oftast utan omkringliggande miljöer, men med extra mycket humor som kompensation. Djuren är stiliserade och förenklade, och förbannat gulliga. Kombinationen med korta fakta om varje djur är genial, och att en bara får lite, lite om varje djur gör att en vill ha mycket mer och bläddrar vidare. En får lära sig att uttrar håller varandra i handen när de sover för att inte flyta ifrån varandra, att kor bara kan drömma när de ligger ner och att krokodiler gråter när de äter. Högt och lågt, och allmänbildning och otrolig fakta blandas till ett fantastisk panorama av djur. Framgången med första boken blev ett faktum och alldeles nyss kom därför en uppföljare ut, Fantastiska fakta om djur från förr. Principen är densamma som i första boken, Säfströms underbara illustrationer blandat med en eller två faktan om djuret i fråga. Denna gång också med en liten tid och plats indikation i hörnet, så en kan veta var och när djuret existerade. Som Maja Säfström själv berättade under pressfrukosten för böckerna, så skulle detta inte vara en bok om dinosaurier, sådana finns det ju redan en uppsjö om. Nej, detta skulle vara en bok om alla de andra djuren. Och tack och lov för det, jag menar, jag gillar dinosar lika mycket som alla andra, men här får jag stifta bekantskap med över 100 andra urtida djur, de flesta har jag aldrig hört talas om. Någon dront, mammut och sabeltandadtiger har såklart funnits i mitt medvetande också, men att få lära mig att det funnits terrorfåglar som inte kunde flyga, sharovipteryxer som är det enda djuret som haft vingar på bakbenen och att doedicurus var bältdjur som var stora som bilar, är lika delar fantastiskt och förfärande.

Böckerna är mottagna från förlagen som recensions-ex. Åsikterna är dock, som alltid, mina egna.