Clara Kron
Funderingar kring ljudböcker och korrekt uttalande.
Som vissa av er kanske vet lyssnar jag alltid på ljudbok när det skall somnas, nåja alltid och alltid, alltid när jag sover själv i alla fall. Och genom åren har jag kommit fram till att sagor/MG böcker är den breda kategorin som alltid vinner här. Det har varit Beppes Godnattstund på knastrig LP, Ture Sventon som i radioteaterform är ofantligt bra och nästan för spännande när man försöker varva ned. Det har varit Harry Potter på kasettband, old school som jag vill försöka vara, innan tillbakaspolandet försökte förstöra mitt liv när jag aldrig kunde hitta var jag hade somnat.
Hur som helst. Turen har nu kommit till de sju böckerna om Narnia och jag är i slutskedet av Häxan och lejonet. Torsten Wahlund är uppläsare och har en bra röst undantaget en enda sak. Karln kan inte uttala Narnia. Jag gissar att de flesta som läser detta är bekanta med Narnia sedan förut och medvetna om att det uttalas Naaarnia. Inte NaRRnia. Ingen är där för att narras Torsten, det är inte så landet fått sitt namn och bör därför inte uttalas så heller. Visserligen är namnet inte med katastrofalt ofta men varenda gång det läses sticker det som till i mig och jag blir klarvaken och irriterad. Kunde ingen sagt detta till Torsten efter inläsandet av första boken? Eller samma sekund som han sa fel första gången? ”Torsten, tydligen har du levt under en sten och vet inte hur ett av jordens populäraste land uttalas, och det är tråkigt, men det korrekta sättet är Naaarnia.” Något sådant. Efter lite googlande inser jag att Torsten verkligen har levt under en sten och aldrig blivit bekant med Narnia tidigare, och det är sorgligt. Men inte ursäktande. Inte heller att han lyckades förlova sig med Malin i Saltkråkan ger ursäkt för detta beteende även om man kanske skall skälla mer på producenterna för ljudboken, ärligt talat någon måste väl klagat eller anmärkt på detta tidigare?
För att återgå till Harry Potter, ni som hört den svenska inläsningen av Krister Henriksson vet kanske att väldigt många ord där är väldigt svenskt uttalade, för att inte tala om vår hjältinna Hermiones namn, också där med en övertydlig betoning på R. Men Henriksson svänger sig med sådan passion mellan röster och skådespelar snarare fram boken att det blir så hjärtligt alltihop att sådana saker glöms bort och stör knappt nämnvärt.
Vad jag vill komma till är att får man som sagt förtroendet att läsa in sådana klassiker som Narnia sviten, som älskats i mer än 60 år, så är det baske mig en skyldighet att ta reda på hur det uttalas. Alltid stavad alltid med två L. Narnia narras aldrig.