Första maj välkommen.

Hörni, det är första maj igen, äntligen! En så otroligt viktig dag, inte minst när en ser till lönegapsskillnader, eller till hur många barn som lever i fattigdom (tolv procent i Sverige), eller hur många pensionärer som blivit hemlösa, eller hur många som inte ens får en pension då de jobbat hela sitt liv och slitit ut sin kropp i ett land de senare behövt fly ifrån.

Ofta tycker jag tonen är att Sverige är världens mest jämställda och jämlika land, att klassamhället och rasism inte längre existerar och att koloniseringen upphört – och att vi därför ska vara tysta, men det stämmer ju inte, vilket vi ständigt ges exempel på. Och även om det kan verka svårt så är det viktigt att vara intersektionell i sin feministiska klasskamp, att inkludera såväl ursprungsbefolkning, funktionsvarierade, papperslösa med mera, med mera. Och såklart ska inte bara cis-kvinnor eller cis-män inkluderas, vi är ju väl medvetna om att tvåkönsnormen inte håller. I dag är i alla fall en strålande dag för att få lite extra bränsle till kampen, så här kommer lite pepp och tips.

Först och främst, alla viktiga dagar behöver ett soundtrack och här är därför några av de bästa kamplåtarna jag kunde komma på, femtio stycken närmare bestämt. Nära tre timmar popmusik och politik!

Med fördel kan en spendera dagen i ett eller ett par demonstrationståg, Toppar&Dalar är som bekant himla förtjusta i Feministiskt initiativ så vi kommer att spela skivor i deras talarbil i tåget. Men en kan också gå med Vänstern eller syndikalisterna om det passar en bättre. Enklast sätt att hitta tåg i sin stad är att skriva första maj i Facebooks sökfält så hittar en flera tåg och firande nära sig.

Kanske jobbar en hela dagen, eller är sjuk, eller har annan anledning att stanna hemma i dag, och då kan en film passa bra för moralen, här är ett par favoriter:

Fabriksliv, 60-tal och facklig kamp. Så bra film! Viktigt att inte romantisera bara pga kostymdrama, denna kamp pågår fortfarande världen över och den är minst lika värdefull oavsett hur välklädd den är.

Ännu ett kostymdrama, om Suffragetterörelsen vid sekelskiftet och hur kvinnor kämpade för att ens få en rösträtt. Något som en kanske inte vet är att i Sverige fick samtliga myndiga medborgare rösträtt först 1989, då en slopade omyndighetsförklarad begreppet först då. Även om kvinnor i praktiken fick rösträtt i Sverige 1919, och fick rösta i valet 1921, så dröjde det till 1945 innan personer som fick socialbidrag också fick rösta. Och tvångssteriliseringen av transpersoner upphörde för övrigt så sent som 2013, det är fem år sedan.

Eller så kan en se Billy Elliot, som på ytan är en dansfilm, men som ju också handlar om en änkling i fattigaste norra England på 80-talet, som trots att det går emot allt han står blir en strejkbrytare för att kunna försörja sin son och dennes dröm om att dansa.

Eller Sameblod, om det vidriga sätt Sverige behandlade samer för inte allt så länge sedan. Och även om Svenska staten inte mäter huvden längre så bränner Kronofogden fortfarande ner deras kåtor.

Eller så kan en läsa. Jag tycker Maria Gripe är en fantastisk arbetarförfattare, som jag har skrivit en lång artikel om här. Ett par helt färska bilderböcker som också behandlar klass är de båda ljuvliga Hemma hela sommaren av Elin Johansson och Ellen Ekman och Hemma hos Harald Henriksson av Uje Brandelius och Clara Dackenberg. Och som alltid är böckerna om Katitzi av Katarina Taikon fantastisk läsning.

Nu ska jag äta stärkande frukost för att stå mig hela långa dagen, och som Birger sa i Tillsammans: Hellre äter jag gröt tillsammans än oxfilé ensam.