Ett litet liv, pt 3.

Så har vi kommit till slutet av denna trilogi. Även om livet rullar på precis som vanligt, men det där vet ni ju. Hur som, så här såg det ut precis när året hade blivit nytt och vi fått dekadent 20-tal igen.

Nyårsdagen eller däromkring, hur som helst – bakfull var jag, och på middag hos mamma och pappa var jag, kändes denna affisch i deras hall särskilt som ett hån. Fin är den dock, av Raine&Gunilla.

Men efter nån dag var allt som vanligt igen, med finsk rockenrock i lurarna och skärpt skärp.

Jag, Karro och Amanda åkte med föräldraskapet på loppisrunda som vi gör ibland. Jag kom hem med allt detta braiga för nån hundring. Ljus och små lådor, kan en ha för många?

Svaret är naturligtvis nej, vilket också är en bidragande anledning till att jag kände mig extremt träffad av denna tweet.

Men bland alla fynd var nog ersättningsfickan en klar favvo, snygg design och praktisk, då jag lagat fickorna på min kappa säkert fem gånger. Nu är dessa påstrykna och sitter som berget.

Solnedgångarna var extra rosa och tjusig, så hela Instagram fylldes över av bilder som denna.

Fredde och jag bestämde oss för att ha biodejt på fina biografer en gång i månaden. Vi såg Jojo Rabbit på Victoria, den var ljuvlig och stora tårar rann.

Bland de snällare aktiviteterna fanns även lägga puzzle, just detta var dock svinsvårt. Jag hade köpt ett gammalt med fin låda, men fin låda innebar tydligen också att en inte visste hur det skulle se ut, så för nu har vi gett upp.

Jag började jobba måndagar på skolbibliotek och såg mest ut så här, med skinnjacka och olika stickade tröjor för att inte dö av köld.

Inne försökte jag dock hålla mig till literära tishor och koppar, och matcha inredningen, såklart.

Annars var livet mest som vanligt, det började bli vardag och jag blev kär i en moped här, en skruttig gammal bil där.

Det levdes matlådesliv i miljövänliga förpackningar och lästes branchtidningar på lunchrasterna.

Jag gick på loppisar till eller från jobbet och kom hem med viktiga saker som gula Margrete-grejor till köket.

Som där fick samsas med övrigt färgglatt.

Och trots mitt yttersta bristfälliga-i-storlek-linneskåp kunde jag heller inte låta bli dessa violpåslakan av Ulla Ericsson Åström.

Ibland gick jag även ut med denna dröm, drack öl och hade det rajraj.

Jag upptäckte två nya matfavoriter, grönmelerade tomater som jag pillat ut frön från och ska odla med, samt Peas of heavens veganska middagskorv. En vattendelare bland veganer, som all vegokorv jag prövat, men tycker inte den är lika mjölig och stabbig som de flesta jag prövat.

I bland vaknades det spelning och den stickade glittertröjan fick åka på ihop med Margreteflätor.

Men oftast var jag ledig på helgen, och Fredde och jag passade på att upptäcka grejer ihop på Södermalm. Som finbutiken Push my buttom som bara har öppet några timmar varje lördag.

Och i en annan butik blev jag kär i en växtlampampel i orange plastik. En vacker dag ska jag ha en sådan!

Vi gick in på gamla Cajsa Warg-butiken som nu heter något annat men är typ precis samma sak? och jag kärade som vanligt ner mig i fiskkonserver. Andra konserver bör se och lär.

Gick runt med kaffe i thermosar, och smet in på Bananas för en öl med handtag bara för att det var lördag, till exempel.

Köpte Tipo 00-mjöl, knådade deg i en kvart, ungsrostade tomater i några timmar, gjorde en söndagsdrink och lagade pasta med grytgräddat bröd till middag.

Solen började visa sin bästa sida, som när den sken över science fiktion-antikvariatet redan när jag gick till jobbet en morgon.

Eller som när den tog sig ända upp på Klippan när jag och Fredde var ute på tur. Nu är det bara knappt två veckor kvar till mars, och det är en vårmånad – det har pappa präntat in i mig så länge jag kan minnas. Vår, sol, upptäcktsfärder, utflykter och uteserveringar. Jag känner mig helt klart redo. Ska bara gå ner i källarn med alla vinterkappor först.