En vinterhelg

För ett tag sedan slog vintern till med råge i Stockholm. Det blev snö som lade sig som en blöt och kall filt över allt. Fint, men omständligt. Jag jobbar bara måndag till onsdag på förlaget, så fredagen tog jag mig ut och pulsade runt. Vid Tjärhovsplan skulle en kunna tro att tiden stått still, om det inte vore för parkeringshuset.

Solen strömmade dock, trots allt snöfall, rakt in i lägenheten och kastade långa skuggor.

Jag bakade tekakor, som numera penslas med sirapsvatten, och så frilsansjobbade jag en del.

I skafferihyllan la jag två tomater på spar, i hopp om att hamstra frön från dem. De glömde sedan jag bort. Det blev, som ni förstår, inte en trevlig historia.

Sen gick solen ner och helgen var kommen.

Det blev dags att tända ljus och lampor. Glaset till fotogenlampan hade gått i backen – igen – och denna gång beställde jag ett lökformat glas i stället. Mycket fint sken kastar den.

Helgen innan eller så hade jag i äkta ”behov av förändring i pandeminstid” bestämt mig för att färga håret. Jag hade beställt en hennafärgning och hoppades på en mjukt kastanjebrun färg. Det blev grönt. Sedan svart. Men så här en vecka senare var det ändå helt hanterbart. Jag firade med läppstift.

Sen kom rastlösheten. Och jag rev fram typ alla projekt. Tillexempel hade jag en gammal 50-tals duk med snyggt motiv men fläckar som inte gick bort. Den hittade jag på en loppis för gratis och tänkte att en ju kan sy något snyggt av. Jag klippte till delarna av en tygkasse. Sen försvann lusten.

Då drog jag istället fram alla delar till jackan jag tänkte sy och gjorde inventering. Manchestertyget är färgat och ylletyget som ska vara foder har kommit från Tradera. Nu behöver jag lite goa knappar och färga även dragkedjan, samt helst få klippa till delarna på Amandas jobb, så känns det som jag kan börja sy.

Jahopp. I och med att jag inte kunde ville orkade börja sy jackan heller grävde jag lite mer i skåparna. Det här Josef Frank-tyget från Svenskt Tenn hittade jag på Återvinnarna för en femma. Det är dubbelt så brett än det som syns, men iom att längden är så kort lyckades jag inte bestämma vad jag ville sy av det heller. Men det lutar mot att sy en riktigt stor necessär av det, en sån en har stående i badrummet med allt sitt smink.

Jo men så sömnaden gick ju åt helvete. Inte det minsta lilla stygn blev det av. Så jag byltade på mig all snyggylle och tvingade med mig Fredde ut i skogen.

Hättan fick jag av pappa för något år sedan, efter han tröttnat på att i hela mitt liv tjata om mössa, koftan är en norsk klassiker som jag köpt på Stadsmissionen och hängselbyxorna är ljuva 40-talare jag köpte på loppis vid Karlaplan för en 50lapp. I höstas renoverade jag dem med lagning och byte av dragkedja, så förhoppningsvis håller de ytterligare 80 år.

Vart resten av lördagen tog vägen vet jag inte, men på söndagen låg jag kvar i sängen länge och läste i Förvildade. Förmodligen vårens snyggaste bokomslag, den handlar dock också om en pandemin, men med lite härliga sci-fi inslag och utspelar sig på ett flickinternat nära havet så lite eskapism bjuder den på ändå.

När det sedan blev dags för frukost så levererade min brödrost perfekt rostning och även om drömmen vore en frukostservis i Marianne Westmans Mon Amie (särskilt bestående av kaffekanna med rottinghandtag) så är hennes dekor Party inte heller dum. Vintrig och fin.

Jag hasade runt i nattskjorta från försvaret allt för långt in på dagen och hade noll dumma idéer om att dra fram syprojekt.

I stället klippte jag av lite lock från grönsaksbehållare och kikade efter vad jag hade för frön hemma. Nu är första omgången sådd och har redan börjat gro.