Efterskalv.

Först och främst, tack för alla era fina svar på pappafrågan! Mattis ser ut att ta denna seger utan större motstånd! Och tack tack till Fiktiviterter för hennes fina inlägg i sin julkalender om mig, och hej alla ni som hittade hit genom henne!

Denna helg har varit kaos, note to self, Blossa Conjacs glögg må vara det godaste på denna jord men en kopp får räcka, kanske två om det verkligen behövs, inte mer. Och en annan läxa, sex timmars sömn är inte tillräckligt under en hel helg. Mat är också en bra sak att faktiskt ta sig an. Och dessutom så hemskt mycket annat jag borde ha lärt mig vid det här laget också. Tyvärr måste jag säga att det var värt det ändå men jag hoppas att alla ni omyndiga bokbloggare håller er till böckerna även på helgerna och inte kalasar som om ni vore mayaindianer och det vore 2012.

Nu sitter jag i alla fall här, fortfarande förstörd, men med så mycket kaffe cirklande i blodet att jag försöker förbise det, och skriver på min uppsatts, första utkastet skall skickas in idag, och imorgon skall jag möta min handledare. Och jag måste erkänna en sak, jag är fullkomligt förälskad i Efraim Långstrump. Mattis är även för mig drömfarsan men skulle jag gifta mig med någon skulle det vara med Efraim. Jag har ju mitt gamla slitna ankare på armen som ni kanske vet, och jag har länge funderat på att tatuera ett hjärta med banderoll och skriva Efraim i. Jag växlar mellan att det skulle vara det mest fantastiska någonsin att ha på armen eller det mest obehagliga någonsin. ”Jaha så varför står det Efraim då, är han din pojkvän?” ”Mjaa… näe… alltså det är för Efraim Långstrump, Pippis pappa du vet…” Ja ni hör ju hur märkligt det skulle låta. Något jag däremot har bestämt mig för att tatuera är dödsrelikerna symbolen. Precis under ankaret antagligen. Kommer bli så fantastisk snyggt.

Nu måste jag dock fortsätta, klockan fem tänker jag maila in. Men efter det har jag tid att blogga igen så vi ses då!