”’Du har ett födelsemärke på magen’, viskade han mjukt. ’Det ser ut som en f
Titel: Oönskad
Förlag: B.Wahlströms
Utgivningsår: 2009
Sidantal: 279
Betyg: 3/5
Recensions-ex: Nej
Jag heter Anna och jag borde inte vara här. Jag borde inte existera. Men det gör jag.
Det är år 2140 och ett nytt läkemedel har gjort det möjligt att leva för alltid. Men det har också gjort att barn är oönskade på jorden. Alla som tar läkemedlet får skriva på en förkunnelse om att aldrig skaffa barn. Gör de det ändå tas barnet ifrån dem för att uppfostras på anstalt till ett liv som slav.
Anna är ett sådant barn, övertygad om sin egen ovärdighet. Men så träffar hon Peter som målar upp en alternativ verklighet. Har hon rätt att leva? Kan hon fly sitt liv som oönskad? Vågar hon följa Peter?
Jag vet inte riktigt var jag skall börja med denna bok, idén är helt klart slående. Folk lever och lever och att skaffa barn har därför helt förbjudits då Jorden och dess resurser helt enkelt inte kan föda hur många som helst. All good there, så att säga. Bra koncept. Och det börjar bra. Anna är fullkomligt övertygad om sin egen ovärdighet, att hennes existens förstör för andra. Så hon gör det till sin mission att vara den bästa Oönskade som någonsin funnits. Och i början funkar det, men sen, jag tror att det går lite för snabbt för mig. Jag vill att Malley skall dra ut på det ännu mera. Mer detaljer, gå ännu lite djupare. Man kan lätt räkna ut hur boken skall rulla fram, och det i sig gör mig inte så mycket, men jag hade velat veta mer under vägen. Vissa segment känns lite rykta ur luften också, först verkar de oönskade barnen relativt normala, under omständigheterna alltså, och sedan från ingenstans blir de till vidriga människor som leker rent obehagliga lekar med varandra. Just lekarna i sig måste jag säga att Malley beskriver skickligt då det var otrevligt att läsa om dem, men jag hade velat ha lite upptakt till att de var kapabla till sådana saker tidigare. Nu kändes det lite rykt ur luften.
Det finns ett par intressanta sidospår i boken också som jag tyvärr tycker får mer djup än historien om Anna i sig. Hade Malley slängt in kanske hundra sidor till och verkligen grottat ned sig i Annas tvivel eller för den delen övertygelse i början hade det verkat trovärdigare. Men ändå, det går i alla fall. Slutet har jag egentligen ingenting emot, men utan att säga för mycket, så anser jag att det verkligen var lite knall och fall, slutspursch gånger tusen. Efter lite googlande har jag dock märkt att det i skrivande stund är en trilogi, senaste delen kom ut 2010 så jag kanske får ut mer av fortsättningarna. För jag kan absolut tänka mig att läsa fortsättningarna trots de brister jag fann i Oönskad. Tillskillnad från tillexempel Ful, som jag inte uppskattade för fem öre och inte kommer läsa fortsättningarna till, tror jag ändå att både författaren och karaktärerna kan utvecklas i och med en fortsättning och det är alltid något.