Don’t let those bastards reel you in.

Som Olle Nyman – Don’t let those bastards reel you in som jag lyssnade på när jag var 20 och ingenting hände trots att mormor sagt att allt går utför efter 21. (Det var inte sant, men det visste jag inte då.)

Där fanns Kristoffer Åströms All lovers hell och jag kan inte minnas ett liv utan denna låt. Samma med hans Poor young mans heart som var det mest hjärtskärande jag visste, och som jag spelat om och om igen på piano när hjärtat värkt.

Och där var Heartbeats i original med The Knife. Och den är fortfarande så otroligt bra.

Och det känns så fint att få ett fönster tillbaka till tonåren och sitta här och veta att allting ordnar sig och blir ganska bra faktiskt. Och det gör mig också sugen på att köpa pins till alla favoritband, se Timo Räisänen på Kafé 44 för tusende gången och ha bilddagboken och sockerdricka som sociala medier.