”Det var ord som virvlade runt, bytte plats, hade svårt att bita sig fast i min hjärna efterso

I (M)ornitologen av Johanna Thydell möter vi Moa. Hon är sjutton år, är bästa vän med Otto, har en pappa som bryr sig massor, extramamman Susanne som är snäll och lillebror Lucas som Moa brukar natta. Och så hade hon Vispen, skolans populäraste kille. Tills hon inte längre hade det. En gång hade Moa en mamma också, Hedvig. Men Hedvig stack när Moa var två och ingen har hört av henne sedan dess. Tills Moa kommer hem från skolan en dag och pappa vill prata. Hedvig har ringt. Och vill träffa Moa. Aldrig i livet, tänker Moa. Bokens tema kanske inte är det mest originella, att en förälder helt plötsligt vill ha kontakt känns som beprövad mark, och även om det blir lite ovanligare med en mamma som boven i dramat så är det inte ogjort. Men det spelar som ingen roll, i Johanna Thydells händer blir det ändå något nytt. Först och främst måste vi prata om språket, det formligen flyter fram. Boken är varken överdrivet poetisk eller jättelättläst utan en perfekt mellangång som gör att en aldrig fastnar i konstiga formuleringar eller måste stanna upp för att något känns fel. Och trots att Johanna Thydell använder sig av svårbehärskade saker som fotnötter (vilket för min del verkligen inte fungerade i tillexempel Jonathan Strange och Mr. Norrell eller Valda verk av T.S. Spivet) så känns det aldrig konstlat. Tvärtom kan det vara i fotnoten den verkliga humorn kommer fram, en svart, självironisk humor. Men den största behållningen med boken är ändå de autentiska skildringarna av relationer, slitningen mellan Moa och Otto, Moas pappa som tillåts vara en komplex karaktär som trots att han älskade Hedvig inte gick under utan axlade papparollen (som en så klart ska) men också gick vidare i sitt kärleksliv. Och relationen mellan Moa och Hedvig. Som är så förbannat skavande att det verkligen känns att läsa den. Och trots att det är Moas berättelse lyckas Johanna Thydell skickligt föra en rakt in i Hedvigs känslor och tankegångar. (M)ornitologen är en snabb läsning, mycket tack vare för att den är så välskriven. Det tog mig knappt två dagar att läsa den till och från jobb och på lediga ströstunder, perfekt läsning när en vill stänga världen ute ett par timmar.

Boken är ett recensions-ex från förlaget, den finns på tillexempel Adlibris eller Bokus.