”Cykeln då morfar, minns du den? Plingklockans pling och gnissel i trampet?”

Jag tänkte att i dag är en bra dag att visa några av de Augustnominerade titlarna lite närmre. Först ut är Idag vet jag inte vem jag är av Ida Sundin Asp, och Djur som ingen sett utom vi av Ulf Stark och Linda Bondestam.

Idag vet jag inte vem jag är börjar med att en man vaknar upp, går fram till spegeln och känner inte igen sig själv. Håret är olika och ögonen ska väl inte se ut sådär? Han måste hitta sig själv och börjar leta. Ut ur sitt fina ut in i solen kliver han, letandes efter sig själv. Han hittar ett barn, sitt barnbarn! Barnbarnet har koll och kan berätta att morfar själv odlat allt det goda i växthuset och att de rodde tills armarna gjorde ont igår.

Boken är härligt poetisk, som här ovan där det handlar om att fysiskt leta efter sig själv för att hitta sitt inre jag. Även inläggets titel är ett fint citat från boken. Överlag är det egentligen en hjärtskärande historia, om en man som har någon form av demenssjukdom, men kombinationen av det upplyftande barnbarnet och den trivsamma färgskalan gör att den ändå inte känns allt för hemsk. Illustrationerna saknar riktigt starka, arga färger som till exempel rött, och när barnbarnet minns roddturen förvandlas sjön till rosa. Miljöerna är öppna och växterna frodas. De får mig att låtsas att morfar kanske flyttat till Mallis efter pensionen, men det får mig också att undra var barnbarnets andra vuxna befinner sig. En mycket fin bilderbok, med vackert språk och ett modernt bildspråk.

För den som vill höra mer om Idas tankar kring boken finns det här ett podavsnitt där bland annat hon intervjuas under nomineringskvällen:

Nästa titel är diktsamligen Djur som ingen sett utom vi som är skriven av Ulf Stark och illustrerad av Linda Bondestam. Boken får mig direkt att tänka på Beppe Wolgers Okända djur som Olle Adolphson framförde. Diktsamlingen består helt enkelt av ett urval djur som Stark och Bondestam hittat på. Som denna, Nomadien; ”Nomadiens besök är alltid korta. Den bygger ständigt nya bon. För nomadiner lever i den tron, att allt är mycket bättre borta.”

Eller denna Celansetten, som ingen någonsin har sett, men av en händelse råkade en Lyktfisk simma förbi och få en skymt av vad som göms, där nere i det mörka havet. En mycket lyckat rimmad bok, där en ibland, men oftast inte, kan gissa vilka ord som kommer att rimma. I stort är dikterna väldigt oförutsägbara och djuren är verkligen unika. Och Linda Bondestam har med bravur lyckats illustrera dem. Om ni kollade på videon som jag publicerade i mitt Kulturkonsumtions inlägg så fick ni se henne underhållande berätta om hur hon gick till väga.

Böckerna är mottagna från förlagen med anledning av att jag är Augustambassadör 2016, åsikterna är dock, som alltid, mina egna. Förlagen i fråga är Urax, Berghs och Förlaget.

#ulfstark #augustpriset16 #lindabondestam #augustambassadör16 #idasundinasp