Att sy av vintagetyger

Under mellandagarna tog jag tag i mitt linneskåp. Dels lagade jag alla påslakan och örngott och bytte till hela hängare på alla trasig handdukar. Men jag tog också hand om alla tyger. Vek snyggt och prydligt och sorterade. Det är nämligen det jag kollar efter först på loppis. Hemtextilier. Så jag tänkte vi ska prata lite om att sy av vintagetyger.

Ibland, ytterst ibland dock, har jag tur och hittar helt oanvänt tyg på loppis. Någons gamla drömmar och förhoppningar som aldrig blev genomförda. Sådana gånger behöver en bara tvätta tyget innan sömnad, dels för att det kanske luktar instängt eller är fläckigt, men chansen är också att tyg krymper något vid första tvätten. Och trots att tyget är äldre kan det hypotetiskt vara första gången det tvättas om det aldrig har blivit sytt av. Och ska det krympa vill du hellre att det krymper innan du syr av det än efter.

Men det där är undantag, i alla fall för mig. Oftast hittar jag tyg som redan är något. Då får en börja med att ta fram sprättaren.

Sprättaren är ett fantastiskt verktyg som faktiskt inte kan ersättas med en sax eller kniv hur gärna en än vill. Förr eller senare lyckas en alltid slinta. Jag köper alla sprättare jag hittar på loppis för jag lyckas alltid tappa bort dem mellan projekten.

Efter att en har sprättat alla sömmar till förbannelse är det viktigt att rensa tyget på tråd. En klädroller kan vara till hjälp här. Oftast får en bort det mesta med den och kan bara plocka bort småbös själv.

När nu tyget är sprättat och klart ser en till sin fröjd hur mycket mer tyg det handlar om. Detta var tidigare en gardinkappa som inte hade rätt dimensioner till vårt köksfönster, och dessutom var det oerhört frikostigt fållat. Det dolde sig säkert 20 cm på höjden och 5 cm på bredden i sömmarna. I såna här fall kan en också uppmärksamma att särskilt gardiner blir såklart solblekta, och det är tydligt att nederkanten är betydligt klarare i färger än mitten till exempel. Oftast tycker jag dock inte att det gör något. Och särskilt om jag skulle sy en ny gardin av det igen så bleks det relativt jämt snart ändå. Annars får en försöka pussla sina projekt så att det inte blir en blekrand mitt på en blus till exempel.

Nu äntligen är tyget redo för tvätt. Anledningen till att det är viktigt att rensa det på tidigare sytråd är förhoppningen om att sömhålen ska återslutas av tvätten, och det gör dem oftast. Detta är mina go-to-tvättgrejer för krångligare tvätt.

Jag använder ättika som sköljmedel till allt, 12 eller 24 procent beroende på vad som finns till hands. En kapsyl rakt ner i sköljmedelsfacket brukar duga. Det neutraliserar lukt, ibland kan det behövas ett par tvättar men sen är tyget som nytt.

Galltvålen använder jag sällan och bara när jag är säker på att ingen annat hjälper, det kan nämligen bleka tryckta tyger och istället för en fläck får en då en blek punkt där fläcken satt. Men känns tyget safe att använda på är det ett strålande fläckmedel.

Oftare använder jag däremot Sonetts blekningskomplex. Trots namnet tycker jag inte alls att det bleker, det är inte som klorin till exempel. Det lyfter kaffe, vin och bärfläckar, med mera, vid hög temperatur med hjälp av syre. En gång hittade jag ett gammalt Josef Frank-draperi med en gigantisk riktigt ingnodd vinfläck som försökt tvättas bort och inte lyckats men efter tre tvättar med blekningskomplexet var den osynlig.

Jag använder också Sonetts silke- och ylletvättmedel och ättika som sköljmedel även då. Vanligt tvättmedel kan bita hål i ylle och en får panik och tror att en fått mal. Ej att rekommendera. Ska jag tvätta många krångliga saker och färger ihop kör jag även på en eller ett par color catchers, som gör precis som det låter. Istället för att färga allt i tvättmaskinen fångar de upp pigmenten och en slipper oroa sig.

Och skulle det vara något extra krångligt som behöver tvättas vänder jag mig till Hemmets tvättbok! Nu, när tygerna är sprättade och tvättade, är det bara att stryka och sy!