200 från 2018

2018 var helt klart ett år fullspäckat av bra ny musik, och jag försökte att under årets gång spara allt nytt bra i en spellista. Nu är den fylld av 200 låtar! Tänk att året bjöd på ny musik av så väl Hurula, Säkert!, Håkan Hellström, Jonas Lundqvist, Doktor Kosmos och Alkoholisten och Avrådan. Det hände verkligen helt sjukt mycket fint på musikfronten. Konserterna var många, i år måste jag komma ihåg att skriva upp alla.

Det kom så mycket fint, och det finns ingen möjlighet att prata om allt, men några saker som särskilt glimtade till tycker jag var följande:

Ellen Sundbergs Kjell Höglund-coverskiva. Speciellt låten Häxprocesser, på nätta kvarten. Fantastisk text, som allt Höglund skrivit, men också fantastisk tolkning.

Doktor Kosmos släppte nytt för första gången på flera år, och det var precis så fantastiskt en kunde önska. Först ut släpptes Hålla din hand, en strålande låt som Doktor Kosmos frontfigur Uje Brandelius själv menade inte handlar om någonting, men likt förbannat är det en av årets absolut finaste låtar. Sedan följer den självförklarande låten med titeln Nassesvin, tredje låten – 18.30 – handlar om datumet när Sverige stängde gränserna för flyktingar, även för de som, i låten och i verkligheten, sjunker med båtar och dör. Och som final i kvartetten kom hyllningslåten Min mamma, ”Du sa att jag kunde bli vad som helst/Du applåderade allt som jag gjorde/Du la din hand på min kind när jag grät i ditt knä”. En felfri fyra, där allt är viktigt och på blodigt allvar, hjärtskärande och samtidigt melodiöst och dansvänligt.

En trumtakt och de allra första raderna på Affärers första låt Goda tider får en att spetsa öronen och verkligen lyssna på texterna. Och snart kommer också första tecknet på genialitet, nämligen en halv minut in: ”När jag gick hem från skolan, bara nio år, fick jag berättat för mig: vuxna människor ångrar sig om nätterna”.

Jonas Lundqvist har en förmåga att göra varje sång till en berättelse, i detta fall blir skivan nära på en novellsamling där det gemensamma temat är äktenskap, uppbrott och otrohet – alltså affärer. Såklart det skevas lite, och poetifieras lite, och en låt är såklart aldrig helt ordagrann och sann, men det känns ändå ovant och nästan lite nervöst, får en verkligen vara såhär nära andras relationer?

Som i en av skivans starkaste spår, Konstiga restauranger: ”På konstiga restauranger, dit ingen annan går, har jag hela handen uppe i ditt hår. Och jag ringer dig om natten, jag gömmer våra mess, jag bokar hotellet – betalar allting cash. Och jag vet, hur jävla dum i huvet jag är. Och jag vill komma nära, nära dig, om så allt försvinner hemma hos mig. Ja, men gud vad gör jag med mitt liv. Ja, du är elden som bränner mig. Och jag vet, jag måste ändå va med dig.”

Också sist ut, Alkoholisten och Avrådans Mucho Complicado Amore. Ett album på tio kärlekssånger fördelat på en knapp kvart. Med repetitiva texter, melodier som går i ring och en ljudbild som osar både space cowboy och Hawaii låter det kanske som att det inte alls vore årets bästa, men det är en fullkomligt strålande skiva. Texterna är ljuvliga, hjärtskärande och igenkännande, och det känns som en ynnest att en kan höra skivan fyra gånger på en timma.

Här är i alla fall hela spellistan, 200 låtar, alla möjliga olika genres. Alla väldigt bra.