10 anledningar till varför Magnus Ugglas ”Vittring” är din räddning i julstressen.
Okej. Något clickbaitig rubrik kanske. Men också helt sann. Varje terminsslut, när deadlinesen lägger sig i drivor runt en, är det enda jag vill lyssna på Magnus Ugglas 70-tals skivor. Jag DJ:ar ju också, och försöker ständigt övertala Annika och Amanda om hans storhet. Det är inte en lätt kamp. Så här kommer mitt brandtal till hans genialitet, varför skivan är stressreducerande och varför du bör byta ut Mer jul mot Asfaltbarn nu när december lider mot sitt slut.
Året är 1978 när Vittring släpps, inspelad under och med hela 77-punksrörelsen i ryggen. Med sig in i studion hade Magnus Uggla punkbandet Stadium Dogs och influenserna är tydliga. Här här spår från Davod Bowie, Talking Heads, Sex Pistols, Ramones och Rolling Stones. Gillar en punk måste en också acceptera att Magnus Uggla banade väg för den i Sverige.
På tal om Talking heads, hur mycket låter inte Nungen som deras Psycho killer? Andra anledningar att gilla Nugen är dess spot on text: ”Ingen idé att sitta hemma och vänta på att telefon ska ringa. Det är bara att dra iväg, då kan jag tänka att du har nog ringt medans jag var ute”.
Med på skivan finns två regelrätta covers, med Ugglas karakteristiska språkbruk på svenska. Först ut är Stjärnluder vilken är en cover av Rolling Stones Starfucker och textuellt är berättelsen densamma. Ugglas version är dock betydligt råare, snabbare och med mer distade gitarrer. Mer punkrock där Stones snarare är bluesrock.
Uggla valde också att göra en cover av den klassiska The he kisses me som The Chrystals gjorde populär på 60-talet. Även The Beach Boys gjorde en cover av låten, dock under namnet Then I kissed her. Där Beach boys valde att vara hetronormativa bestämde sig Uggla för att vara normbrytande och behålla sig nära originalet. I hans Å, han kysste mig är det inte tal om att någon tjej hånglar upp Uggla, utan det är en man som kysser honom och får honom att smälta. ”Nog hade jag blitt kysst men aldrig så förut.”
Överlag är hela skivan upptempo i ett närmast hyperventilerande tempo, vilket passar perfekt när deadlinesen hotar. Allt en behöver göra är att sätta på skivan, komma upp i Ugglas takt och sen köra på tills allt är klart.
Vittring. Titelspåret är Ugglas livsbejakande och mer välformulerade variant av det klassiska uttrycket ”Carpe diem”. Dagen ska fångas och ingenting är omöjligt. Han sjunger till och med ”Om man är positiv som fan så går allting bra”. Mer självhjälpstext blir det inte. Här är han också härligt självironisk och i sticket sjunger han följande: ”Jag mötte en brud nere på gatan, – Tjena, vart är du på väg? – Det ska du ge fan i! Nobben direkt, spelar roll då när man har flytet nästan jämt”
På samma vis är Gud, jag ska bli bra full av självinsikt och mañana mañana som alla kan känna igen sig i. Full av nytänding ska en bli bättre, börja motionera och ta tag i allt som hopar sig. Men hur en än bär sig åt så behöver det vänta till i morgon.
Hela skivan andas ungdomsrevolt och en känga uppåt. Magnus Uggla är här, fjärde skivan till trots, bara 24 år gammal när skivan kommer ut. Visst handlar mycket om mellanmänskliga kärleksrelationer, men i de två första låtarna Drömmen som gick i kras och Jag vill inte gå hit handlar om hur han slås i motvind för att bli rockstjärna, hur folk vill göra tester för att se vad det är för fel på honom, och att han helt enkelt inte trivs i rollerna samhället försöker få honom att formas i.
Överlag är han väldigt lätt att känna igen sig i på ett romantiskt plan. Han skriver självutlämnande rader utan att försköna som ”Så på kvällen ringde hon upp gråtande, och bad att få komma hem igen, och visst fan har man stoltheten att tänka på, men är man kär då skiter man i den” i Hjärtkrossare.
Sist men inte minst. Asfaltbarn. Där Hurula 38 år senare valde att vara politisk i sin Betongbarn, och belysa problem med att vara ett betongbarn, att Gun på socialen inte hjälper till, så hyllar snarare Uggla asfalten. Han åker ut på landet och trivs inte alls. Denna otroligt svängiga låt blir en kärlekshyllning till huvudstan som en gärna lyssnar på om och om igen.
När du lyssnar klart på Vittring och vill ha mer av Magnus Ugglas tidiga glamrockpunk, men inte vet var du ska börja, så har jag din rygg. Här är en spellista med Ugglas alla bästa låtar innan 86 kom, och karln klev in på svensktoppen med Joey Killer.