Åkerbär, bärnsten, glas och guld.
Elsa bad oss visa våra samlingar häromdagen, och där kan bland annat se mina rödvita instrument och mycket annat fint. Dock har jag själv tänkt att visa er en annan samling, så att vi verkligen kan titta närmre, nämligen mina ringar. Jag använder ring så gott som dagligen och känner mig oklädd utan, vilket är konstigt med tanke på hur kort tid jag ändå har samlat – knappt ett år ens. Några andra smycken använder jag knappt, kanske örhängen ibland, men oftast blir jag klaustrofobisk hallvägs in i kvällen och vill vara utan allt. Men inte ringar dock, så här har ni alla!
När jag först bestämde mig för att göra detta inlägg samlade jag ihop alla ringar och la dem tillsammans, många är det! Ett par var helt nya för dagen, och vissa såg sådär ut, så det var dags för ett bad innan presentation.
Jag tvättar alla mina silversaker i ett bad bottnat av aluminiumfolie, på med bakpulver och kokhett vatten.
Sedan fick det stå och gro hela kvällen medan jag städade. Efteråt behöver en bara skölja av och låta självtorka.
Jag har delat in ringarna efter material, och först ut är denna ensamma i brons. Det är en finsk ring av Hannu Ikonen från lavaserien, används sällan, men på speciella tillfällen och väldigt omtyckt. Dessutom är den ställbar och passar alla fingrar.
Näst ut är tennringarna. Så gott som ingen av mina ringar är nya förresten, men det kanske ni förstod? Överst är en samisk ring av en favoritdesigner, Sigurd Waldemar Åhman, SWÅ, som bland annat grundade Jokkmokks Tenn och som jag också har ett par snöflingeörhängen av i silver. Denna köpte jag på Tradera om jag minns rätt. Knoppringen har ingen stämpel, så den vet jag inget om förutom att den är fin och att jag köpte den för en femma på en loppis i Norrland.
En nyare del av samlingen är den bestående av mycket äldre ringar med glasstenar. Tidigare hade jag den stora med fyrkantig sten, som skulle kunna vara guld men i så fall ostämplad. Den köpte jag i Sundbyberg för ett par år sedan, men har knappt använt då jag inte gillar att mixa vit/guldmetall. Häromdagen såldes dock fyra sekelskiftes (1900-talets alltså) ringar i en Facebookgrupp för smycken jag är med i, alla fyra för 129 kronor så jag slog såklart till.
Över hundra år gamla ringar kan en ju inte förneka sig. Och titta hur magisk denna med drakfästningen är!
Bland guldringarna som är bekräftat äkta guld har jag bara en. Denna lilla med en grön sten. Jag fick den av mamma runt min 25-årsdag, tror jag?
Inuti står det, från tidigare ägare, ”Minne av mamma” – så det passade ju perfekt.
Silverringarna är helt klar överrepresenterade, men de är också de jag använder mest. Köpta på Tradera, loppis eller i någon grupp.
Denna fick jag av dock mamma när vi var på en marknad i Spanien i juni. Med vit bärnsten, och inuti ett grässtrå i från en svunnen tid.
Denna hittade jag i en antikaffär i Västerbotten. Den är fin, men ser lite ut som ringen gjord på Klokes öga i Glasblåsarns barn. Så jag använder den med aktsamhet.
Två ringar med turkoser finns också i samlingen. Den smala köpte Karoline till mig på Röda korset och den runda fann jag i en grupp.
Och så till de ringar jag använder oftast, denna kvartett.
Dessa två fick jag av mamma i somras, den svarta har hon fått av pappa och den med bärnsten köpte hennes föräldrar åt henne i Ryssland på 80-talet.
Den runda ringen är en dansk 50-talare som passar perfekt på mittenfingret, vilket känns bra och balanserat.
Sist ut är denna ring av Gunnas Muskos, i form av ett åkerbär. Gunnar är kanske mest känd för sina ljuslyktor i tre färger; hjortron, hallon och åkerbär. Just denna ring startade samlingen för mig, även om jag hade ringar sedan innan med. Men den kom upp i en Facebookgrupp och var ett ganska dyrt köp för mig då. Dock hade jag just sagt upp mig och ville fira, så jag slog till ändå. Nu har jag den nästan varje dag, och att köpa en ring vid viktiga tillfällen har blivit en fin tradition. Nu söker jag med ljus och lykta efter om det finns ringar i alla tre färgerna också, så vet ni något får ni gärna säga till!